lisaliv

Som de flesta redan vet så dog en släkting till mig för några veckor sen och det är mycket känslor som ska bearbetas. En känslomässig berg-och-dalbana är precis vad man går igenom.
Man kan både vara ledsen och arg och alla andra känslor som finns men jag har nog för det mesta varit arg över det och velat ta avstånd ifrån det men det går ju självklart inte.
Nu får ni inte tro att jag inte varit ledsen för det har jag men mestadels arg och det är väl inte så konstigt egentligen?

Varenda gång jag tänker på det som hänt känner jag att en känsla av ilska och sorg börjar bubbla upp inom mig och det brukar oftarst sluta med en djup suck innan jag kan skingra tankarna.
Det jag är arg över är egentligen inte att hon är borta, utan jag är arg över allt man ska behöva gå igenom. Att jag (och alla andra) ska behöva känna såhär. Det är det jag är arg över.


Imorgon är det begravning, den sista delen för mig som måste klaras av innan jag känner att jag kan gå vidare.
Och i min bukett kommer jag ha en lila blommma, lila står för "jag önskar dig all lycka och välgång i livet" och det kanske låter lite ironiskt men jag menar självklart att jag hoppas att hon kommer få det bra där hon är nu.



Jag hoppas inte att jag trampat på någons tår under detta inlägget. Meningen var bara att jag ville förrmedla att det är okej att känna ilska och inte bara sorg.